Bemanningskoncernen Atlanco Rimec drog närmare 1 000 euro i månaden för logistik- och boendekostnader från de portugisiska arbetarnas löner. Men inackorderingen var i rivningshus. “Oacceptabelt”, har en kommission i Holland nu slagit fast och kräver att Atlanco Rimec ska betala tillbaka. Totalt handlar det om en miljon euro. Men företaget vägrar.
En ny kontroversiell historia kring ett av Atlanco Rimecs dotterbolag håller på att rullas upp i Holland. Det är i den holländska staden Maasstricht, vid bygget av den så kallade A2-tunneln, ett stort infrastrukturprojekt finansierat av offentliga medel, som Atlanco Rimecs portugisiska dotterbolag har hamnat i ett rejält blåsväder. Händelserna har fått stort utrymme i medierna och även blivit en fråga på ministernivå i landet.
Kollektivavtalet
Det var på senhösten som journalisten Rob Cox, anställd på den regionala tidningen De Limburger, tipsades om att allt inte stod rätt till. Bland annat skulle det finnas ett avdrag på de portugisiska arbetarnas lönespecifikationer för “logistical costs” på hela 968,75 euro (motsvarande cirka 8 500 kr).
– Så vi åkte dit. Och för en journalist var det perfekt, vi fick se specifikationerna och där stod det svart på vitt hur mycket som dragits varje månad, säger Rob Cox till Stoppafusket.
– Jag kunde också se att arbetarna inte fick betalt i enlighet med det holländska kollektivavtalet.
Fyra och fyra
De portugisiska cementarbetarna, anställda av Atlanco Rimecs portugisiska dotterbolag, bodde fyra och fyra i slitna lägenhetshus. Varsitt, litet rum men med gemensam toalett, vardagsrum och kök. All utrustning, som spisar och kylskåp, var begagnade och av låg standard, enligt Cox.
Efter att ha träffat arbetarna åkte han tillbaka till kontoret. Även om det fanns flera frågetecken att försöka besvara bestämde han sig för att rikta in sig på avdraget för logistikkostnader.
– Summan var såpass stor. Frågan var ju i så fall vad arbetarna fick i gengäld.
Det visade sig att i summan på närmare 1 000 euro per månad ingick boende, flygbiljetter till Portugal två gånger per år och transport fram och tillbaka till byggarbetsplatsen.
Rob Cox igen:
– Transporten till arbetsplatsen var bara löjlig. Den låg så nära att det inte behövdes.
Rivningshus
Rob Cox räknade på vad en tur och retur-biljett till Portugal två gånger per år kostade. Han kom fram till 600 euro. Eftersom transporten inte behövdes och flyget kostade 600 euro per år betalade varje arbetare alltså drygt 11 000 euro (motsvarande nästan 100 000 kr) per år bara för boendet. I hus som skulle rivas.
Rob Cox gjorde sin research. Han tog reda på hur mycket företaget som hyrde ut rivningsbostäderna i sin tur tog betalt av Atlanco Rimec. Det visade sig vara 350 euro i månaden. Per hus. Eftersom arbetarna bodde fyra och fyra stod det klart att vinsten för Atlanco Rimec var enorm. Cirka 40 000 euro per hus och år. Motsvarande 350 000 kr i ren vinst. Dela summan på fyra och du har vinsten per arbetare. Cox visste att han hade en bra story.
Vad hände när det publicerades?
– Det blev lite av en snöbollseffekt, faktiskt. Eftersom A2-tunneln är ett så stort offentligt projekt så började politiker både lokalt, regionalt och nationellt att ställa frågor vad som egentligen pågick, säger Rob Cox. Och regeringen ville inte ha några historier om “modernt slaveri” kopplat till tunnelbygget.
På begäran av det offentliga sattes en oberoende kommission samman som snabbt skulle titta på fallet. Till saken hör att samtidigt som frågan om de stora avdragen kommit i rampljuset diskuterades också lönefrågan. Det holländska byggfacket menade att det stod klart att arbetarna tjänade för lite. Men Atlanco Rimec var av annan åsikt.
– Min uppfattning är att de (Atlanco Rimec) är oerhört smarta och pålästa. När facket krävde att de skulle betala enligt avtalet sa Atlanco Rimec plötsligt att ‘Nej, det behöver vi inte alls göra’, berättar Rob Cox.
Atlanco Rimec använde sig av ett kryphål i lagstiftningen som gick ut på att de inte behövde betala enligt kollektivavtalet, eftersom mindre än hälften av företagets inkomst kom från personer i Holland som arbetade med byggprojekt.
Betala tillbaka
Diskussionen kring kryphålet fortsatte. Men plötsligt stod det klart att det var en icke-fråga. I januari i år löpte nämligen det gällande kollektivavtalet i byggbranschen ut.
– Nu ska förhandlingar till och det kommer dröja innan ett nytt är tecknat mellan parterna, säger Rob Cox. Atlanco Rimec utnyttjade detta helt klart och just nu är situationen den att inget kollektivavtal gäller alls.
Den offentliga utredning som samtidigt var i gång kom till sist fram till två saker. Det första gällde frågan kring lönerna och kollektivavtalen.
– Där sa dem att frågan var för komplicerad för deras grupp, de inte hade kompetens nog att avgöra den saken, säger Rob Cox.
Den andra slutsatsen var desto klarare. Den gällde de stora avdragen från arbetarnas löner. Och löd: Pengarna ska betalas tillbaka till arbetarna.
– De kom inte fram till om det var lagligt eller inte lagligt att ta ut så stora summor. Men däremot att det var ”socially unacceptable” (socialt oacceptabelt).
Vägrade
Innan det stod klart vad rapporten skulle landa i hade Avenue2, ett samarbete mellan byggföretagen Strukton och Ballast Nedam som var huvudentreprenör, samt Atlanco Rimec deklarerat att kommissionens slutsatser skulle följas.
Avenue2 vände sig så till Atlanco Rimec med budskapet: Ni får betala tillbaka pengarna till arbetarna. Men icke. Atlanco Rimec vägrade.
Rob Cox:
– De sa, faktiskt ordagrant till mig, att visst, de hade sagt att de skulle följa vad rapporten kom fram till, men de hade aldrig sagt att de skulle betala tillbaka några pengar.
I skrivande stund, mitten av januari 2014, har ännu inga pengar betalats tillbaka. Och Atlanco Rimec fortsätter att vägra.
Frysta bankkonton
Men förutom att bli föremål för en kommission var fallet också uppe och vände i holländsk domstol. Det var en typ av snabb-domstol, som finns i Holland, där en domare ser över saken och kommer med ett utlåtande inom en dag eller två. Anledningen var att en organisation, bestående av fack och arbetsgivare, som kontrollerar om företag uppfyller kollektivavtalet kommit fram till att så inte var fallet. Och helt enkelt beordrat fram en frysning av Atlanco Rimecs bankkonton. Risken fanns, ansåg man, att företaget skulle gå i konkurs hellre än att betala tillbaka pengarna man var skyldig.
Det var den frågan, om det var okej att frysa kontona, som gick upp i snabb-domstolen. Domaren kom dock fram till att han inte på så kort tid kunde avgöra om Atlanco Rimec bröt mot kollektivavtalet eller inte och därför kunde domaren inte acceptera att kontona frystes.
Vad händer nu?
– Fallet kommer inte gå vidare till en ”normal” domstol. Arbetsgivarna vill inte driva fallet vidare, säger Rob Cox.
– Så just nu pågår arbetet igen, efter att arbetarna varit i Portugal över jul och nyår. Men som sagt, det finns inget gällande kollektivavtal så jag vet inte riktigt vad de tjänar.
– Och jag har hört att avdraget finns kvar, om än lite lägre. Men jag kommer att fortsätta att granska fallet.
Bygget av A2-tunneln kommer att pågå ytterligare minst ett år. Kontroversen kring Atlanco Rimec har, enligt Rob Cox, satt strålkastarljuset på frågan om de problem som kan uppstå när företag tar in underentreprenörer och använder sig av arbetskraft från andra länder.
– Det diskuteras nationellt nu. Andra tidningar har uppmärksammat andra exempel och företag som inte betalar som de ska. Jag upplever det som ett spritt fenomen, som nu kommer fram i offentligheten, säger Rob Cox.
Text: Oskar Sjölander
