Ägaren till det lettiska skogsvårdsföretaget Sia Sili Ji bor här i Sverige. Det är också här som företaget har sin stora verksamhet. Trots detta har företaget lyckats hålla sig osynlig för Skatteverket. Företaget har också lyckats komma undan med timlöner på 12 – 56 kronor, trots att företaget har kollektivavtal. Detta är historien om Sia Sili Ji, Skatteverket och GS-facket.
Det här är en historia som egentligen inte skulle kunna skrivas. Det borde inte vara möjligt att vara osynlig för Skatteverket eller att ett fackförbund inte tar i med hårdhandskarna när ett företag betalar löner som underskriver kollektivavtalet med råge. Men så är fallet med Sili Ji.
Vi tar historien från början. I april 2009 bildas Sili Ji i Lettland men det är i Sverige verksamheten bedrivs. Företagets intäkter det första året är mycket blygsam och man kan lugnt säga att lönen de lettiska skogsarbetarna får också är blygsam: drygt 12 kronor i timmen.
21 kronor i timmen
Sili Ji kan med sina låga löner hålla ”bra” priser och verksamheten ökar ordentligt 2010. Den femdubblas och omsättningen ligger nu på 1,7 miljoner kronor. Lönen till skogsarbetarna ökar däremot inte speciellt mycket. Den ligger nu på knappt 21 kronor i timmen. Företaget bedriver sin verksamhet under de här åren i Sverige utan att ha F-skatt.
Ägaren till Sverige
Affärerna blomstrar och 2011 fördubblas omsättningen till 3,8 miljoner kronor. Lönerna ökar nu till ungefär 42 kronor i timmen. Företaget skaffar sig F-skatt i april det här året. Och i augusti folkbokför sig ägaren i Sverige. I och med att ägaren nu bosatt sig här borde inte Sili Ji längre vara registrerat i Sverige som ”utländskt företag utan fast driftställe” utan ska följa alla regler som svenska företag gör. Bokföra här, betala skatt här och sociala avgifter här. Företaget blir ”försvenskat” eller som det heter på skattespråk får ”fast driftställe”. Men så sker inte.
Ena handen
Hur är det möjligt att ägaren är folkbokförd i Sverige (vilket man gör hos personregistret på Skatteverket) och hans företag är registrerat som ”utan fast driftställe” hos Skatteverket? Till råga på allt hade ägaren och Sili Ji samma svenska adress registrerat från början. Är det så att ena handen inte vet vad den andra handen gör på Skatteverket?
Pia Blank Thörnroos är skattejurist vid Skatteverket:
− I och med att ägaren inte hade något samordningsnummer eller personnummer när företaget fick F-skatt är det en omöjlighet att se att ägaren numera är bosatt här. Vi har ingen samkörning på namn utan just på samordningsnummer eller personnummer, säger hon.
Ingen inkomst alls
Ansvaret ligger på ägaren att ge korrekta uppgifter till Skatteverket. Men inga uppgifter kommer in om att han äger Sili Ji. Och trots att företaget går väldigt bra är inkomsterna som ägaren deklarerar i Sverige väldigt låga. 2011 tjänar han 28 000 kronor. Och 2012 tjänar han inte en enda krona samtidigt som årsredovisningen visar att Sili Ji omsätter fyra miljoner kronor det året. Lönen för de anställda 2012 ligger på drygt 38 kronor i timmen.
GS-facket
Sili Ji gick med i SLA, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, 2009, och var därmed bundet till kollektivavtalet. Men det är först 2013 som GS-facket avdelning Halland/Kronoberg får upp ögonen för Sili Ji.
− Företagets årsredovisningar visade horribla löner. Vi har försökt reda ut det här med företaget i förhandlingar men inte fått de uppgifter vi begärt. Och med anledning av det begärde vi central förhandling, berättar ombudsman Anders Karlsson.
Centralt
GS-fackets avtalsansvarige heter Magnus Lindberg och ärendet hamnade på hans bord i oktober 2013.
− Efter Skogsnicke-skandalen har vi tillsammans med SLA en insynsgrupp som snabbt ska ta reda på vad som hänt i företag där vi misstänker att det är rent åt helsicke och hitta lösningar, säger han.
Men likväl tog det ett par månader innan SLA fick ärendet och hörde av sig.
− I januari meddelade SLA att Sili Ji inte längre var medlemmar. Företaget hade begärt utträde i oktober och 1 januari 2014 ströks företaget som medlemmar.
Vad gjorde ni då?
− I det här läget valde vi att inte gå vidare. Vi har inga medlemmar i företaget och företaget har ingen omfattande verksamhet i Sverige. Det är inte försvarbart att lägga ner tid på Sili Ji då vi har mycket annat att göra. Mig veterligt är det heller ingen anställd som begärt att vi ska agera mot företaget, vi måste agera på det sätt som vi kan stå för gentemot de medlemmar vi har, och det menar jag att vi också har gjort. Men vi avser att inte godta firman som entreprenörer om de blir aktuella i framtida förhandlingar.
Så det är helt okej att vara ansluten till kollektivavtal och betala 12 kronor i timmen?
− Vi har inte resurser. Vi drunknar i alla ärendet som vi har ändå. Vi måste sovra. Och krutet lägger vi på företag som har stor verksamhet och där vi har medlemmar. Självklart är det inte okej att betala slavlöner, men den fackliga rörelsen är den enda som försöker göra något åt det, och någon gång kanske det är befogat att fråga vad andra intressenter gör för att stävja eländet.
Vad är då skillnaden mellan Skogsnicke och Sili Ji? I båda fallen handlar det om extremt utnyttjande av arbetskraft.
− Vi har medlemmar som jobbade för Skogsnicke. De, och övriga anställda på Skogsnicke vittnade och vittnar alltjämt om vad som skedde där, så är inte fallet med Sili Ji
Men om GS-facket tillåter att utländska arbetare jobbar för så låga löner kommer det innebära att svenska skogsarbetare, era medlemmar, inte får några jobb. Har ni inte tänkt på det?
− Då ställer jag en motfråga till dig. Vilka medlemmar? Vi har knappt några medlemmar kvar. Idag har vi bara 2500 medlemmar inom skogsbranschen. Siffrorna såg helt annorlunda ut för tio år sedan. Idag är det mestadels utländsk arbetskraft som röjer och planterar. Uppskattningsvis 4000 arbetare.
Så ni har gett upp? Är skogsbranschen på väg att haverera som transportbranschen?
− Vi har inte gett upp. Jag vill inte måla situationen allt för svart. Vi har fortfarande medlemmar inom maskinell avverkning och plantskolor kvar. Men man måste också se verkligheten som den är.
Vad menar du då ska till för att få ett stopp på lönedumpningen och den sociala dumpingen?
− Det måste till någon jävla moral någonstans! Vi måste jobba med opinionsbildning och använda konsumentmakten. Jag vill inte ha någon lagstadgad minimilön. I Storbritannien har man det men man kontrollerar lönerna vart 376:e år. Det blir ju inte heller någon ordning.
I Norge har man upphöjt kollektivavtalet till lag och deras Arbetsmiljöverk kontrollerar att utländska företag följer kollektivavtalet.
− GS-facket har inte tagit ställning till något sådant. Personligen tycker jag att det låter intressant.
Magnus Lindberg berättar att han vid åtskilliga tillfällen lämnat uppgifter om utländska företag till Skatteverket men inget har hänt.
− Jag måste säga att jag känner mig uppgiven när det gäller Skatteverket.
Enskild firma
På GS-facket avdelning Halland/Kronoberg kämpar man vidare med Sili Ji. Ombudsman Filip Brzezinski har grävt lite mer om ägaren och upptäckt att han startat en enskild firma i Sverige.
− Efter telefonkontakt och svårigheter att fastställa ett förhandlingsdatum har ägaren sagt att han tar emot kollektivavtalet per post, skriver under det och skickar tillbaka det, säger han.
Förhandlingar har också hållits med en med en av de kunder till Sili Ji som identifierats. Företaget Skog och Trä i Torup AB.
− Företaget förhandlade inte om att det anlitat Sili Ji som underentreprenör. Och i förhandlingar nu är det fastställt att företaget kommer att betala skadestånd, säger Filip Brzezinski.
56 kronor i timmen
Sili Ji:s senaste årsredovisningen (2013) visar att lönerna nu ökat till drygt 56 kronor i timmen. Omsättningen för Sili Ji är 3,1 miljoner, varav 2,5 miljoner från Sverige.
Stoppafusket har talat med ägaren som säger att han inte är ägare av Sili Ji och att han inte har några kommentarer.
Detta är historien om Sili Ji, Skatteverket och GS-facket. En historia om hur den svenska modellen inom skogsbranschen kan se ut i verkligheten.
Klicka här för att se Stoppafusket uträkningar.
Anna-Lena Norberg