Brotten ökade 30 procent
Nu är förstås inte alla utländska chaufförer kriminella, långt ifrån. Och alla man pratar om är noga att poängtera att det inte är det faktum att de är utländska som är problemet. Utan det faktum att systemet utnyttjar människors utsatthet. Ingen vill förbjuda utländska chaufförer. Det vore en fulständigt absurd tanke. Men man vill att de ska ha rimliga löner, att skatter ska betalas, att regler ska följas.
En som har järnkoll på den brottslighet som följer i spåren på denna trafik är Per-Arne Nilsson. Han pensionerades för bara någon månad sedan som kriminalkommissarie och har flera år arbetat med transportsäkerhet, både i Sverige och internationellt. Nu har han en konsultfirma och säljer tjänster till åkerinäringen.
– Under 2011 ökade brotten med 30 procent och i år fram till den sista mars har det ökat med 12 procent, säger Per-Arne Nilsson.
Det är statistik hämtad som Per-Arne hämtat direkt från polisens dator. Och då handlar det om stöld av lastbilar avsedda för yrkestrafik och stöld ur lastbilar. Där sammanfattas då dieselstölder och stölder av laster, vilket är ett stort gissel för åkerinäringen. Det är förhållandevis enkelt att stjäla laster och diesel.
– 80 procent av alla transporter som går i Sverige är oskyddade.
Jag tänker på mina vänner i Stockholm och vad de har berättat för mig om vad de tror är ren maffiaverksamhet. Sådana påståenden är svåra att ta till sig, att till exempel maffia opererar i öppen dager i vanliga svenska hamnar och godsterminaler. Är det någon som borde känna till de verkliga förhållandena, så är det Per-Arne Nilsson, med all den erfarenhet han har som polis med transportverksamhet som specialområde.
Så jag måste fråga honom:
Är det organiserad brottslighet bakom tror du?
– Mycket av den här verksamheten styrs av ett litet antal toppgubbar i Sverige.
Är det de vanliga kriminella nätverken som man känner till sedan tidigare, eller bildas det nya nätverk kring detta?
– Ja, varför skulle det inte vara de kända nätverken? Det är lättförtjänta pengar. Nu går det dessutom lättare än någonsin att rekrytera nya människor till kriminalitet, med den höga arbetslöshet vi har nu, speciellt bland ungdomar.
Alkohol och narkotika ökar kraftigt
Nu börjar vi få en ganska lång lista med brottstyper, som man kan säga utförs i kölvattnet på lastbilsflottan. Vi har stölderna av laster. Det stjäls mängder av elektronik och annat från långtradare som står på oskyddade parkeringsplatser, medan chauffören ligger och sover. Thomas Morell uppskattar att de stölderna är insiderjobb till 70 procent. Tjuvarna vet alltså på förhand exakt vilken lastbil som ska brytas upp. Det är då rena beställningsjobb. Sedan har vi dieselstölderna som både kan vara spontant utförda och ett led i en organiserad verksamhet. Sedan har vi langningsbrotten. Mängder av vittnen rapporterar om hur det går till på de stora uppställningsplasterna för yrkestrafik runt om i Sverige. Spritförsäljningen sker helt öppet, inte sällan till minderåriga. Kanske också en del narkotikahandel i samband med det.
Faktum är att just narkotika- och alkoholbrott har ökat parallellt med förekomsten av utlandsregistrerade bilar i Sverige. Narkotikabrotten har ökat 135 procent de senaste tio åren (totalt har antalet anmälda brott bara ökat med 15 procent under samma tid).
Till det tillkommer brott mot trafiklagstiftningen, tung last, brott mot kör- och viloregler, med mera. Och, inte minst skattebrott. Priserna på frakter skulle inte vara möjligt att hålla så lågt som 50 kronor milen, om alla svenska skatteregler skulle hållas.
Man använder utländska chaufförer regelmässigt för körningar i Sverige. Ska man följa reglerna ska svenska skatter och svenska sociala avgifter betalas för arbeten som utförs kontinuerligt i Sverige.
Nu gör Sveriges Åkeriföretag uppskattningen att 80 procent av de tunga vägtransporterna i Sverige körs av utländska chaufförer (då handlar det inte om invandrare till Sverige, utan om människor som är folkbokförda i andra länder än Sverige).
Då är det sammanräknat, de äkta utländska bilarna, de utlandsskyltade bilar som ägs av svenska åkerier och som körs av utländska chaufförer och så finns det en hel del svenskskyltade bilar som körs av inhyrda, utländska, så kallade egenföretagare.
Nu hör man ofta i debatten att det inte är olagligt att använda sig av utländska ”F-skattare”, som man kallar dem (fast de sällan har svensk F-skatt). Men det är en sanning med modifikation. I realiteten är det extremt svårt att hyra in en egenföretagare från utlandet utan att bryta mot svenska skatteregler. Reglerna säger att den som jobbar i Sverige ska betala skatt och sociala avgifter i Sverige. Det är samma regler som gäller för hela E-u. Man kan visserligen jobba tillfälligt i ett annat land och betala skatt och sociala avgifter i hemlandet. Men det är undantag från grundregeln. Dessutom ska man för att få räknas som egenföretagare arbeta självständigt, med egna verktyg, så man måste egentligen i princip äga sitt eget fordon, om man ska räknas som egenföretagare.
Stora svenska företag vinner på svartsystemet
Nu bryts det mot de här skattereglerna titt som tätt. Det gör att priserna sänks.
Alla man pratar med i branschen nu som vill att svensk transportnäring ska vara vit och en del av den öppna ekonomin börjar peka allt mer mot transportköparna.
– Man måste fråga sig vad det är som skapar det här, säger Per-Arne Nilsson.
– Det är vanliga, stor svenska företag som beställer de här transporterna som tjänar på det.
Det är ett starkt krav från branschen nu: att den som köper transporter också ska ha ett ansvar för att transporterna utförs i enlighet med lagar och regler.
Just nu håller ett antal sådana förundersökningar på att genomföras av polisen. Så småningom kanske det kan bli åtal. När vi börjar få rättsfall där stora svenska välkända företag döms för brottslighet som begås av de åkerier de köper transporter av, då kanske det kan börja bli ändring på sakernas tillstånd. Hoppas man på sina håll i branschen, i alla fall.
Åkare och chaufförer mobiliserar
I Nynäshamn börjar det nu dra ihop sig. Vi har varit ute och fotograferat misstänkta fordon i hamnen och Janne och Bengt-Olof håller hela tiden uppsikt vilka bilar som kommer in på parkeringen där vi står. De har många gånger upplevt att de själva blir nerspanade. Vissa personer som bedriver verksamhet där vill inte bli fotograferade eller spanade på.
Vi rör oss i Nynäshamn ett par timmar innan det dyker upp en bil de känner igen. En Skoda som rullar in på parkeringen och ställer sig en bit bort.
– Där är de, säger Janne; nu är det bäst att vi flyttar på oss.
Vi kör därifrån och ut på motorvägen tillbaka mot Stockholm.
Efter några kilometer kör en svart Mercedes upp bakom oss.
– Där är han, säger Janne och skrattar till.
Det är en välkänd bil för dem.
– Det är verkmästaren.
De kallar honom så, verkmästaren.
– Det tog ovanligt lång tid idag, det brukar gå snabbare innan de upptäcker oss.
Janne och Bengt-Olof menar att verkmästaren har en nyckelroll i hamnen. Att han fördelar jobben till de utländska chaufförerna. Det hela helt informellt då och utanför de officiella vägarna.
Efter ett ha legat efter oss ett tag kör Mercedesen förbi och blinkar in på en avfart. Samma avfart som vi ska in på, visar det sig.
– Han visar att han vet var vi hör hemma, säger Janne, han vill att vi ska köra hem igen.
Bilden från det Bengt-Olof hade berättat tidigare på dagen dök på nytt upp i huvudet. Kanske hos Bengt-Olof själv också. Han mörknar lite grand i rösten när han ser den där stora Mercedesen åka framför och liksom visar vägen för oss.
– Fast man varit med om det flera gånger blir man lite kall inombords, säger han.
– Ja, men vet aldrig vad de är kapabla till, de där herrarna, säger Janne.
Det är förstås omöjligt för mig att avgöra om det fanns något riktigt hot i den situationen. Och det är likadant med det vi såg i hamnen. För mitt otränade öga ser det bara ut som vanlig, lite småtrist hamnvardag.
– Det tar tid att lära sig se vad det handlar om. Det har tagit flera år för mig och Janne, innan vi kunde lägga ihop pusselbitarna.
Men om det ligger organiserade kriminella ligor bakom så är det inte bara den svarta sidan som är organiserad. När jag kommit hem från Stockholmsresan igen skickar Bengt-Olof en bild som är tagen på E6:an norr om Göteborg för ett par veckor sedan. En bild som beskriver det vi talat om i det här reportaget. En trailer, där man skymtar en plasttank på flaket, tätt bredvid står en lastbil. Trailerdörren är öppen och liksom skyler det som håller på att hända där. En oinvigd skulle inte reagera över att scenen ser konstig ut. För den invigde är det uppenbart att det handlar om tankning av svartdiesel.
Det är inte Janne och Bengt-Olof som har tagit den bilden, utan en kompis till dem.
– Vi är många som observerar och håller koll och vi får massor av tips hela tiden.
Och det är något man hör från andra håll också. Chaufförer, åkare och deras organisationer. Det finns en vilja att aktivt delta som verkar sprida sig i leden. Att hålla koll, ta bilder, tipsa polisen. Det är nästan som att det vore ett slags motståndsrörelse som växer fram. Och vem vet, det kanske blir chaufförerna och åkarna själva som till slut sätter stopp för den växande svarta delen av svensk transportnäring. Svenska åkerier har 65000 anställda. Kan alla de mobiliseras, ja då har vi en ganska ordentlig motståndsarmé på den vita sidan.
Artiklarna på Stoppafusket är upphovsrättsskyddade. Du har inte rätt att kopiera och sprida dem eller publicera dem – utan tillstånd. Däremot får du gärna citera.