Polske byggarbetaren Peter skadades för livet i en svår arbetsplatsolycka i Sverige 2008. Därefter har och hans familj kastats ner i fattigdom. Och de små pengar familjen har är resultatet av en fyra års lång juridisk kamp mot arbetsgivaren, den polska byggfirman Gn-knit.
Han var 28 år och hade hela livet framför sig. Och nu var han är i Sverige, en chans för honom att ge sin familj ett bättre liv. Lönen var bra. Han hade blivit lovad en månadslön på 6000 zloty netto (efter skatt) vilket motsvarar ungefär 16 700 kronor på den tiden. Men det blev inte många dagars arbete i Sverige och något bättre liv blev det inte heller.
Skavstahus
Peter och hans arbetskamrater var i Karlskrona för att utföra inomhusjobb som underentreprenörer till Skavkulla Fastigheter AB. Men under ett par dagar fick de polska arbetarna rycka in och hjälpa till då det fattades arbetare för att få upp väggblock. Normalt sett ser man till att väggblocket är i rätt position innan det hissas upp. Men så var inte fallet här. Väggblock hissades upp, ett antal våningar, och vändes sedan där uppe av polackerna.
Kraftig vind
Det hade gått bra tidigare. På lägre höjd. Peters plats var vid samtliga vändningar mellan väggblocket och skyddsräcket. Det är vad han berättar. I papperna från Arbetsmiljöverket om olyckan berättar de som jobbade den dagen att Peter i princip bara hamnade där. Olycksdagen blåste det riktigt ordentligt och nu sju meter från marken kom en mycket stark vindby och väggblocket kastade Peter mot det klena och felaktigt uppsatta skyddsräcket – som gav vika. Peter rasade mot marken och fick svåra skall- och ryggskador. Han opererades för sina skador i Sverige och flyttades sedan över till ett polskt sjukhus där han låg under fyra månader.
Nytt arbetskontrakt
Den hemska olyckan var bara början på mardrömmen. Arbetsgivarens kallsinnighet var fortsättningen. Två månader efter olyckan, då Peter fortfarande låg på sjukhus och kämpade med att börja ta sina första steg, damp det ner ett brev från Gn-knit där han uppmanades att förklara varför han uteblivit från jobbet. Om han var sjuk så skulle han lämna in intyg på detta – annars skulle ha bli uppsagd efter sju dagar. Klicka här för att se brevet.
Det råder inte någon som helst tvekan att Gn-knit kände till olyckan. I den utredning av olyckan som Arbetsmiljöverket gjort finns anteckningar från ett samtal med företaget.
Peters fru Anna berättar också om att företrädare för företaget åkte tillsammans med henne till sjukhuset i Sverige då hennes man svävade mellan liv och död.
Reseförsäkring
I Arbetsmiljöverkets papper finns också Gn-knits affärskontrakt med Skavkulla Fastigheter AB där det står att Gn-knit har hälso- och olycksfallsförsäkring för sina anställda. Det är en sanning med stor modifikation. Gn-knit hade en reseförsäkring med maxbeloppet 13 900 kronor. För sin olycka fick Tomasz drygt 13 300 kronor.
− Men jag hörde att han direkt efter min olycka höjde försäkringsbeloppet till 42 000 kronor, berättar Peter.
Lön
Det står också i affärskontraktet att priset som Skavkulla Fastigheter AB ska betala är 125 kronor i timmen till företaget. I det ingår alltså allt – inklusive företagets vinst. Det blir inte mycket över till arbetarna i lön. Tomasz var lovad en månadslön på 16 700 efter skatt (ungefär 20 000 kronor brutto)
− Men vi jobbade 12-13 timmar per dag. Vi räknade ut att timlönen blev 48 kronor, berättar Peter.
När Peter låg på sjukhuset anmälde han Gn-knit bland annat till polska Yrkesinspektionen.
− Gn-knit ska enligt polsk lag anmäla en arbetsplatsolycka inom två veckor efter att den hade hänt. Det hade de inte gjort. Och jag hade inte fått någon sjukpenning efter olyckan. Polska yrkesinspektionen gjorde en utredning och skriver i sitt svar till Peter att lönen enligt anställningsavtalet låg på 1216 zloty i månaden, ungefär 3 100 svenska kronor. Klicka här för att se Yrkesinspektionens brev.
Anställningskontrakt
Peter var alltså utlovad en lön, men anställningskontraktet som polska Yrkesinspektionen såg visade den polska minimilönen. Peters sjukersättning sattes efter vad som stod på kontraktet.
− Jag fick inget anställningskontrakt då jag anställdes. Jag har fått ett senare och även ett arbetsgivarintyg, men där står det ingenting om lönen.
Bryter ihop
Jag möter Peter och hans fru Anna i Gdynia. De är tacksamma över att det är någon som äntligen är intresserad av deras öde. Men det är svårt för dem att berätta om det helvete de genomlidit sedan olyckan. Hur kampen för varje dags överlevnad blivit en ständig konflikt dem emellan. Anna är en väldigt liten och nätt kvinna men hennes röst är kraftfull – kanske är det upprördhet? – när hon pratar olyckan. Plötsligt bryter hon ihop och tårarna forsar nerför kinderna. De vill inte sluta rinna. Livet är alldeles för tufft.
Soppa
Med 1200 kronor i månaden att leva på, efter det att räkningarna är betalda, äter familjen bara kött två gånger och fisk en gång i veckan. Resten av dagarna blir det soppa eller något annat billigt. Några restaurangbesök eller köpa nya kläder är det inte tal om. Barnen får urvuxna kläder från släktingar eller så köper man på secondhand- butiker. Regina ska precis börja jobba som köksbiträde efter att ha varit arbetslös en längre tid. Några stora pengar ger det inte. Hon kommer tjäna minimilönen på 1600 zloty (ungefär 3 700 kronor). Men det blir ändå ett tillskott.
Slut med sjukpension
Men 2015 försvinner Peters sjukpension. Peter måste börja jobba igen, trots att han egentligen inte kan.
− Försäkringskassans läkare har sagt att jag har ett huvud och två händer. Jag kan jobba enligt honom, säger Peter.
Anna sitter med tårfyllda ögon och stirrar rakt fram. Hon är som paralyserad. Hon vill bara inte tänka på att de aldrig kommer ur helvetet de lever i. Det är alldeles tyst i rummet sedan vaknar hon upp ur sin paralysering och säger uppbragt:
− Vad för slags jobb kan han göra? Vad för slags jobb kan han få? Arbetslösheten är hög och han ska konkurrera med friska människor!
Barn
Nu är det Peters tur att sjunka in i sig själv. Hopplösheten har inga ord. Inga tankar. Bara en förlamande kyla.
Peter är en lång och ståtlig man, nästan två meter lång och verkligen sinnebilden av en stor stark östeuropeisk man.
− Jag känner mig inte som en man. Jag är som ett barn som ständigt behöver hjälp, säger han tyst.
De orden är svåra att säga för vilken man som helst. Och speciellt svåra för en man som växt upp i ett land där mannen förväntas försörja, skydda, försvara och leda sin familj. Det är mannen som bär de tunga matkassarna eller det tunga bagaget. Något annat är otänkbart. En man ska också öppna dörren för en kvinna. Och när Peter möter mig ute på gatan för intervjun skyndar han sig så mycket han kan, haltande och stöttande på kryckan, för att öppna dörren för mig.
Mental styrka
Även om Peter inte ser det hos sig själv, har han en enorm mental styrka. När han kom hem från sjukhuset klarade han inte att sova i en vanlig säng. Han byggde, sittande och liggandes, en specialbyggd säng själv. Dessutom har han fört en fyra-årig juridisk kamp mot arbetsgivaren Gn-knit. Gn-knit är en enskild firma synonymt med en kvinna vid namn Wanda Golombek.
− Hon blev dömd att betala 669 zloty (ungefär 1 600 kronor) varje månad till mig resten av mitt liv. Dessutom dömdes hon att betala en engångssumma på 100 000 zloty (233 000 kronor), berättar Peter.
Pengarna gick till att köpa en liten tvårumslägenhet för familjen. Lägenheten har varit en välsignelse, familjen hade gått under annars. Kostnaden för boendet, el med mera, är bara ungefär 2 300 kronor i månaden.
Fora
Gn-knit blev medlemmar i arbetsgivarorganisationen BI, 1 mars 2007. På så sätt blev företaget knutet till kollektivavtalet. Förutom att företaget då ska betala kollektivavtalsenliga löner ska företaget också betala de kollektivavtalade Fora-avgifterna. I Fora-avgifterna ingår bland annat tjänstepension och olycksfallsförsäkring. Men det var inte förrän 2011 som Gn-knit registrerade sig hos Fora – och sen har det varit lite si och så med betalningarna. Tomasz skulle alltså, eftersom han arbetade hos ett företag bundet av kollektivavtalet, varit försäkrad här i Sverige. Precis som vilken person som helst som jobbar i Sverige och blir skadad eller sjuk har han rätt till ersättning.
Men det har han alltså inte fått. Han känner inte ens till de svenska försäkringarna.
Näbbar och klor
Morgan Nyberg är ordförande i Byggnads Småland Blekinge och han är mycket upprörd när han hör talas om Peters fall.
− Detta är under all kritik! Vi ska självklart titta närmare på detta och se om det finns något vi kan göra. Rent spontant ser det ut som att Peter inte haft någon hjälp, trots att företaget är medlemmar i Sveriges Byggindustrier. Kollektivavtalet ska vara ett skydd för alla arbetstagare, en sådan här händelse ska inte kunna inträffa. Sveriges Byggindustrier ger dessutom en bild av att dessa problem inte existerar, vilket vi däremot är smärtsamt medvetna om. Vi kämpar med näbbar och klor för att alla arbetare ska ha samma villkor, ska vi lyckas med det så krävs att våra polska kamrater förstår värdet av medlemskap i vår organisation.
Stoppafusket har sökt Gn-knit utan att få några svar.
Stoppafusket startar en insamling till Peter och hans familj. Alla bidrag, små som stora är välkomna! Du sätter in ditt bidrag till ett kontonummer vi speciellt ordnat för insamlingen. Ett konto som är öppet 3 månader. Kontonumret är: 5661- 29 175 04. (SEB).
Anna-Lena Norberg
Peters namn är fingerat.
