De slovakiska arbetarna som diskar tankbilar i Karlshamn har löner långt under det svenska kollektivavtalet. Deras arbetsgivare betalar varken skatt eller pensionsavgifter i Sverige. Ändå är deras uppdragsgivare ägt av AMF och Alecta, som är svenska löntagares egna pensionsbolag. Men när Stoppafusket informerade AMF om saken började man agera. Som ägare kräver AMF schyssta villkor för arbetarna.
På en fastighet med strålande havsutsikt i Karlshamn ligger en stor industrianläggning. Där tillverkades förr margarin och andra mjölkfria mejeriliknande produkter. Varumärket Carlshamns mejeri finns fortfarande kvar. Men tillverkningen av de produkterna flyttades från Karlshamn när det finländska företaget Raisio köpte loss de delarna av produktionen. I anläggningen i Karlshamn fokuserar man numera på specialfetter. Den ägs av det svenska börsnoterade företaget AAK (Aarhus Karlshamn AB).
AAK är ett globalt företag som förädlar oljor av olika slag. Exempelvis rapsolja, palmolja och olivolja. Deras kunder finns i livsmedels- och kosmetikaindustrin. Fetterna hamnar i kakor och choklad och hudvårdsprodukter, med mera.
Lysande ekonomi
Det är en lysande verksamhet, ekonomiskt sett. Förra året omsatte AAK nästan 18 miljarder kronor och hade en vinst (rörelseresultat) på 1,2 miljarder. Många aktieägare har blivit rika på AAK:s utveckling. Den som köpte en aktie i AAK för fem år sedan betalade en bit under 200 kronor styck. Idag är den värd mer än 500 kronor styck. Bland de lyckliga aktieägarna återfinns så gott som alla svenska arbetare och tjänstemän. Arbetarnas pensionsbolag AMF äger 4,8 miljoner aktier 
i AAK. Tjänstemännens pensionsbolag Alecta äger 1,8 miljoner aktier. Företaget har också en hög svansföring i vissa moraliska frågor. Man engagerar sig i kampanjer mot korruption och för bra arbetsmiljö och har policy mot mot dåliga arbetsvillkor. Men man kanske inte har 100-procentig koll på hela kedjan av leverantörer. Stoppafuskets granskning kan nu avslöja att företaget har underleverantörer som inte lever upp till svenska arbetsvillkor.
Stoppafusket har tidigare skrivit om Food tankers, som använder estniska chaufförer med löner på 20 kronor i timmen. Food tankers driftar den tankbilsdisk som står inne på AAK-anläggningen i Karlshamn.
Det är tankbilar som fraktar oljorna som AAK säljer. Olika åkerier anlitas som underleverantörer för att sköta transporterna.
Efter varje tankbilstransport måste varje tankbil diskas ur ordentligt. Det är mycket viktigt. Där får inte lov att bildas några bakteriekulturer som kan skada produkterna.
Men nu har det i Karlshamn dykt upp en konkurrent till Food tankers. En tankbilstransportör som också är underleverantör till AAK, med en alldeles egen anläggning för tankbilsdiskning.
Företaget är danskt och heter Leif Sörensen tanktransport AS. Bolaget har dotterbolag även i Norge, Sverige och Slovakien.
Enligt senaste årsredovisningarna har Leif Sörensen 146 anställda i Danmark och 75 i Slovakien, men det svenska bolaget har däremot inga anställda.
Bor och jobbar på anläggningen
Men företaget har bevisligen anställda som jobbar i Sverige. De flesta är förstås chaufförer som kör tankbilarna och många gånger handlar det kanske om internationella transporter. Men en del av personalen jobbar i Sverige kontinuerligt. De som jobbar med att diska tankbilarna i Sverige bor i rum som ligger ovanpå deras arbetsplats i 
Karlshamn. Men de har slovakiska löner och betalar skatt i Slovakien. Jag vet det med säkerhet för jag har hälsat på arbetarna vid disken i Karlshamn. Jag och Anna-Lena Norberg från Stoppafusket var där, tillsammans med Jimmy Ovesson från Transport-arbetarförbundets sektion i Blekinge. Vi var nyfikna på vilka arbetsvillkor som gällde vid anläggningen.
Enligt arbetarna själva jobbar de tre veckor i taget i Sverige, sedan åker de hem en vecka till Slovakien, för att sedan komma tillbaka för en ny treveckorsperiod. Och så rullar det på. Enligt dem själva tjänar de 1 500 euro i månaden på sina jobb i Sverige. Om det är innan eller efter skatt framgick inte riktigt. Inte heller om det ingår traktamenten i den summan. Det blir ofta lite begreppsförvirring när svenskar ska snacka löner med östeuropéer. I Sverige är vi vana att prata om bruttolöner, medan man i östeuropa oftast pratar om de pengarna man får in på kontot varje månad.
120 000 per anställd
I en årsredovisning är det mer precisa siffror. I Leif Sörensens slovakiska bolag är kostnaden i genomsnitt 120 000 kronor om året per anställd. Brutto då alltså. Inklusive sociala avgifter. Det ger en genomsnittlig lön innan skatt och efter sociala avgifter på omkring 7 000 kronor i månaden i genomsnitt.
För Jimmie Ovesson som kämpar för att kollektivavtal ska gälla i Sverige var besöket på Leif Sörensens tankbilsdisk en nedslående upplevelse.
– Det är rätt så skrämmande, för man kommer tillbaka på slaverinivå när man jobbar för hälften i lön och man bor på anläggningen och sover där, säger Jimmy.
– I min värld så försöker vi ställa krav på att kollektivavtal ska gälla, om du än jobbar för ett slovakiskt företag, eller rumänskt, eller vad du än jobbar för. Om vi ska lyckas komma åt problemet så måste alla ställa upp och följa avtalet bland svenska åkerier också, för det finns många där som inte inte följer det heller.
Skattepliktigt
Kollektivavtal och löner är en sak. Men det finns ingen lag som tvingar företag att betala en viss lön. Lägsta lagliga lön i Sverige är noll kronor i timmen.
När det gäller Leif Sörensens tankbilsdisk i Karlshamn så vet vi två saker: Vi vet att företaget har så kallat fast driftställe i Sverige. Det gör det skattepliktigt i Sverige också. Det är omöjligt att hävda att man skulle vara här tillfälligt, när man de facto driver en tankbilsdisk i landet. Vi vet också att företaget inte har betalat in några arbetsgivaravgifter för dem som jobbar på anläggningen i Karlshamn. Det är en offentlig uppgift som går att kontrollera på Skatteverket. Där uppger man att noll kronor är inbetalat av Leif Sörensen för arbetsgivaravgifter. Detta trots att tankbilsdisken varit igång sedan i september förra året.
Inga anställda
Nikolaj Sörensen är vd för den danska koncern där det svenska bolaget Leif Sörensen tanktransport AB ingår. Moderbolaget ligger i Danmark och man har dotterbolag även i Norge och Slovakien. Det svenska företaget har svenskt yrkestrafiktillstånd och åtta lastbilar registrerade i Sverige. Jag ringer upp kontoret i Danmark och får tala med Nikolaj. Han berättar att AAK är en av kunderna, men att man har fler kunder i Sverige.
När det gäller personalen som jag träffade vid tankbilsdisken, har Nikolaj en annan uppfattning än den vi fick när vi pratade med personalen på plats.
– Jag har ingen som jobbar fast i Karlshamn, säger Nikolaj.
– Det är internationella chaufförer som själva diskar tankarna de kör.
Nikolaj Sörensen berättar också att man har internationella transporter men också transporter som bara går i Sverige. Det är de transporterna man har det svenska bolaget till. De transporterna klarar man utan att ha anställd personal i det svenska bolaget.
– Det är inhyrda chaufförer som kör de bilarna, säger Nikolaj Sörensen.
Ägarna kräver kollektivavtal
Jag har varit i kontakt med både AAK och AMF. Jag har inte fått prata med någon ansvarig på AAK. Men jag har fått ett mejl från deras marknadsansvariga, Anne Mette Olesen. Hon skriver att AAK har policy när det gäller underlevrantörer, som innebär att man måste beakta ”labour rights” (hon skriver mejlet på engelska). När de får den här typen av uppgifter (som Stoppafuskets avslöjande), inleder de en undersökning. Om de finner att uppgifterna stämmer kommer de att kräva att förhållandena rättas till, annars säger de upp kontrakten med de aktuella leverantörerna.
Från AMF ringer Annelie Götbring upp. Hon jobbar på avdelningen för kapitalplacering och ägaransvar.
– Det här är mycket viktigt för oss, säger Annelie.
Hon berättar att AMF kräver kollektivavtal. De kommer att begära att fallet undersöks och ställer krav som ägare att schyssta villkor ska gälla alla inblandade underleverantörer.
Så nu återstår det bara att se om Jimmy Ovesson och hans kompisar på Transportarbetareförbundet får någon påringning från underlevernatörer som vill teckna kollektivavtal.
Thomas Lundh
