“Jag gillar inte det här slaveriet”

Freddy Welle har stigit fram de senaste åren som en förkämpe mot fusket inom transportnäringen. Eller slaveriet, som han kallar det. Han är själv chaufför och har sett sitt yrke attackeras av konkurrensen från lönedumpingen. Och han har bestämt sig för att göra något åt det. Att göra motstånd.

Jag träffar Freddy på ett nästan övertypiskt ställe. En lastbilsparkering vid E4:an i Jönköping. Jag hugger honom mitt i språnget. Han är på väg från Västkusten till Stockholm. Det är fredag och han har helgen fri. Den ska han tillbringa på Truckmeet i Stockholm. Träffa polare och passa på att kampanja lite för ”Här stannar Sverige”. En proteströrelse som Freddy blivit djupt engagerad i och som sprider sig över hela landet. Förutom sitt vanliga chaufförsjobb på ett åkeri i Göteborg är Freddy fackligt engagerad, sitter till exempel med i styrelsen för sin Transportavdelning. Han är ständigt aktiv, alltid i rörelse, syns och hörs i debatten och nyligen var han nere vid Europaparlamentet för att påverka politikerna där.

Var hittar du din energi?
– Ja, det är väl det att man är dum i huvudet. För annars skulle jag inte ha orkat med det här. Men man får så mycket goa tillrop. Framför allt från företaget som jag jobbar på och alla fackliga kompisar. Och alla kompisar som jag har runt om i hela Europa. Hade man inte träffat dem och utbytit erfarenheter så vete fan om man hade orkat hålla på så här, säger Freddy.
Alla chaufförer, alla som är i branschen, vet hur illa det är i transportnäringen. Det kan ibland vara svårt att förklara det för utomstående. Men chaufförerna ser det varje dag i hamnar och vid terminaler, på parkeringsplatser och lastbryggor. Där möter de sina utländska kollegor, som gästarbetar i Sverige för löner som är bråkdelar av normala svenska löner och med arbetsförhållanden hämtade från 1800-talet. Men det är inte dem, de utländska chaufförerna, som engagemanget och alla aktioner riktar sig mot. Tvärtom.
– Vi var ute från vår avdelning på uppsökeri nyligen. Tårarna rann på mig när jag träffade utländska chaufförer som berättade vilka förhållande de lever under, berättar Freddy.
– Jag gillar inte det här slaveriet som håller på och försiggår. Jag tycker vi ska ha lika villkor, för vi gör samma arbete allihop.

Lavinartat
Du som är mycket ute på vägarna och lever i branschens puls. Vad är din bedömning. Ökar det eller minskar det, slaveriet som du kallar det?
– Det ökar lavinartat. Men vi måste stå emot. Det måste hända något åt rätt håll. För annars finns inte svenska chaufförer kvar, inte skandinaviska över huvud taget. Därför måste vi bekämpa det här och få beställaransvar.
Det är något som Freddy återkommer till i intervjun, beställaransvar. Idag när man köper en transport av något gods vänder man sig vanligtvis till en speditionsfirma. Det kan vara någon av de stora välkända, som Schenker eller DSV, eller det kan vara någon av de många mindre internationella speditörerna som opererar på den europeiska marknaden. Speditörerna köper i sin tur in tjänster från åkerier. Många gånger med prispress. Man köper av den som begär minst i ersättning. Det har då öppnat slussen nedåt, kan man säga. Och skapat dagens situation där många utländska chaufförer konkurrerar om svenska körningar med löner som är kanske en femtedel eller en sjättedel av vad en normal svensk lönekostnad är.
Transport har klagat på speditionsfirmorna i många år utan resultat. Där finns inte viljan att bringa ordning i branschen. Ett beställaransvar skulle istället riktas mot köparna av transporttjänster.
Hur tänker du dig beställaransvaret. Ska man hänga ut stora välkända företag?
– Ja, de här stora multinationella bolagen. De tjänar så fruktansvärt mycket pengar på det här. De har ingen kontroll på sina transporter över huvud taget. Det kan vara tre och fyra led, bara för att som vi misstänker då, för att det inte ska gå att kontrollera.
Det är stora svenska företag som köper transporttjänster du tänker på då? Kan du namnge några av dem?
– Jag vill inte peka ut någon nu, men det kommer framgent att vi pekar ut enskilda företag och det bangar jag inte för då. Men vi måste ha på fötterna till 100 procent först.

Filmad langning
Vi sitter inne på macken och gör större delen av intervjun över en kopp kaffe. Jag drar med Freddy ut, för jag vill filma en intervju med honom också. Det hör till journalistyrket nu för tiden. Även om man är skribent ska man filma.
Jag ställer upp Freddy med parkerade lastbilar i bakgrunden, för att få den rätta miljön. För honom är det invant. Vi befinner oss på klassisk lastbilsmark. Parkeringen vid det som förut hette Eurostop (numera M2) i Jönköping. Det är enbart utländska lastbilar på parkeringen. Vi identifirérar ett par från Turkiet bland annat. Det ser ut som det brukar göra på svenska lastbilsparkeringar.
Vi filmar intervjun och kommer in på polisens resurser och möjligheter att göra något åt den oordning som är i transportbranschen nu. Det finns en hel del olagligheter som har följt med den rådande situationen, kan man säga. Det kan handla om dieselstölder, körning med obesiktade bilar, förare med falska körkort, svart spritförsäljning, med mera.
Och precis när vi står där och pratar om de sakerna spelas det upp en scen som illustrerar saken perfekt i bakgrunden. En privat personbil smyger lite försiktigt över lastilsparkeringen. Den rullar fram lite trevande till de parkerade lastbilarna. Så får personbilisten ögonkontakt med en av lastbilschaufförerna, som öppnar dörren till sin hytt. Han plockar fram en påse med ett innehåll som av allt att döma består av en flaska. Transaktionen sker sedan genom sidorutan på personbilen.
Jag tystnar för jag ser alltihop. Sceneriet pågår bakom ryggen på Freddy. Jag skrattar till, för det hela ser så dråpligt ut.
Jag filmade just nu en illegal spritförsäljning där bakom.
– Oops, ja den var ju bra, säger Freddy.
Vi skrattar till åt situationen båda två. För vad ska man göra? Det är dråpligt att det skedde inför rullande kamera. Men det är vanlig fredag på en lastbilsparkering i Sverige. En högst normal händelse.
Vi fortsätter att prata om problemen lite till. Freddy tycker att det finns verktyg. Lagar och paragrafer, men att de används för lite. Han efterlyser både politiker som förstår problemen och effektivare myndigheter.
Ser du någon lösning eller kommer Europa översvämmas helt av låglöneproblemet?
– Jag vet inte vad jag ska svara på det, jag tycker det är tillräckligt mycket redan, det är hur mycket som heslt. Men lägger vi av att kämpa emot det kommer det att bli lavinartat.
– Men jag känner ändå att vi har fått en del politiker med oss. Framför allt sedan Här stannar Sverige startat. Vi har fått folk att lyssna och reagera med våra stopp. Det är bara att fortsätta. Svenska folket ska ha reda på hur mycket fiffel det är här i Sverige, säger Freddy som laddar nu inför nästa aktion. Den sjätte juni ska Här stannar Sverige anordna en stor manifestation. Då kommer lastbilar och traktorer (även bönder är med i proteströrelsen) runt hela Sverige att stanna utmed vägarna.
– Vi tror att det kommer att bli ännu större den här gången, hoppas Freddy.

Thomas Lundh