Det kommer en tår i ögat när jag hör hans röst på telefonen. Han är så otroligt lycklig att han inte hittar orden.
−Thank you, my angel, säger han gång på gång. Jag är lycklig. Min fru är lycklig. Åhh, det här är… Tack! Tack!
Det är ungefär ett år sedan jag träffade Peter och hans fru i Polen för att skriva en artikel om Peters fall. Han hade skadat sig för livet i en arbetsplatsolycka i Sverige 2008 och efter det kastades han och hans familj ner i fattigdom. Denne store man beskrev sig själv som ett barn. Han var inte längre familjeförsörjaren utan den som ständigt behövde hjälp.
Att allt slutat så bra det går, att Peter får sina rättmätiga pengar, beror på omständigheter. Jag granskade Peters dåvarande arbetsgivare, den polska firman Gn-knit. Jag hittade en artikel om Peters olycka. Och tack vare att Peter hade ett ovanligt efternamn lyckades jag hitta honom. Och tack vare att Björn Petersson på Byggnads Småland Blekinge tog tag i Peters fall direkt hamnade ansökan hos afa (kollektivavtalade försäkringar) innan preskriptionstiden gått ut.
Gn-knit har kollektivavtal med Byggnads och även om företaget struntat i att betala in till försäkringarna så är arbetarna skyddade. För så är det: Arbetarna är skyddade om det finns kollektivavtal. Hade Peters arbetsgivare inte haft kollektivavtal hade Peter varit oförsäkrad. Tacksamheten hos Peter har inga gränser. Han skriver ett litet meddelande till mig: ”We will pray for you and Björna. I do not know how we can repay you. We never met on our way so good-natured people like you. I have no words. We are happy MEGA”.
Och så kommer det en liten tår i mitt öga igen. Det känns bra att ha kunnat hjälpa en medmänniska.
Pratar med Björn om Peter.
− Det kommer en tår i mitt öga också, säger han. En liten vinst i allt detta elände.
22 maj 2015
Anna-Lena Norberg
Journalist och författare