Chefredaktören för Mariefreds tidning, Anna Löfving, har ryckt ut för att hjälpa tiggarna på orten. Fixat jobb till dem så att de ska slippa tigga, det skriver Aftonbladet om i en artikel (länk till Aftonbladets artikel).
Och det är ju bra, tänker man först. Jobb måste ju vara bättre än tiggeri.
Men den andra tanken som infinner sig är: det var ju inte så bra lön. De jobbar för 75 spänn i timmen. På en bild i Aftonbladet står en strålande glad chefredaktör i förgrunden och två 75-kronorsjobbare i bakgrunden. En kvinna som städar och en man med en pensel i handen som om han höll på att måla om ett fönster.
Det har blivit en framgång, berättar Aftonbladet. Tiggarna är inte tiggare längre. De är låglönearbetare istället.
Själv kliar jag mig i huvudet och suckar. Hur ska man ställa sig till detta? För det här är faktiskt riktigt problematiskt. Man löser ett problem (tiggeri). Men skapar ett annat (lönedumping).
Vi unnar ju alla de som tigger i Sverige ett bättre liv. Kan de jobba så måste det ju vara bra. Men samtidigt så sätter en så låg lön en ribba på svensk arbetsmarknad som är orimligt låg.
De borde ha åtminstone 120 kronor i timmen när de jobbar i Sverige. Svenska löner på svensk arbetsmarknad. Det är grundprincipen.
Nu berättar chefredaktören att hon tänker starta ett bemanningsföretag för att det är lättare med byråkratin på det sättet.
Hjälp, tänker jag. Det börjar ju bli riktigt farligt. För det vore djupt olyckligt om 75 kronor i timmen skulle bli ett nytt riktmärke för svensk arbetsmarknad. Sprider det sig så skapar det recession och kraftigt sjunkande statsinkomster. Vi vill ju inte att så låga löner ska slå igenom stort i Sverige. Folk skulle inte ha råd att konsumera. Ekonomin skulle backa. Statens skatteintäkter skulle falla jobbigt mycket. Vilket skulle elda till neddragnuingar i välfärden och ännu mindre skatteintäkter och…ja ni fattar. Luften i den svenska välfärdsballongen kan försvinna fortare än vi anar. Det var ju inte så vi ville att EU:s gemensamma marknad skulle fungera. Vi ville inte att de rikare länderna skulle sänka sig till det fattigares nivå. Tvärtom var det ju. De fattiga skulle upp till de rikas nivå. Därför är det viktigt att hålla lönerna uppe i länder som Sverige.
Effekten av att ge särskilt låg lön till utvald grupper blir ju ett klassamhälle skiktat efter etnicitet. Är du rom? Ja då ska du ha halva lönen mot en svensk.
Det blir cyniskt. Anna Löfving är kanske bara godhjärtad. Jag vet inte. Men hon hjälper till att införa ett nytt klassamhälle, baserat på etnicitet.
Denna segregerade klassarbetsmarknad finns redan i Sverige till vissa delar. På Stoppafusket har vi gjort massor av utredande reportage om låglönearbetare i Sverige och vi kan skönja vissa mönster. Exempelvis detta: importen av låglönearbetare i vissa branscher har börjat skikta lön efter ursprung. En lastbilschaufför som jobbar i Sverige tjänar till exempel ungefär 1 100 kronor om dagen, om han går på svenskt kollektivavtal. Polska chaufförer som jobbar i Sverige brukar ligga lite lägre, på drygt 700 om dagen. Chaufförerna fråm Makedonien som är verksamma på den svenska arbetsmarknaden ligger på cirka 600 och längst ner i denna etniska lönepyramid hittar vi chaufförer från Fillipinerna, som får nöja sig med 300 om dagen. Alla verksamma i Sverige, de sover i lastbilshytterna visserligen, men befinner sig på svensk mark 70-80 procent av sin tid.
Så, det är inte arbetets värde som sätter nivån på lönen längre, i delar av den svenska arbetsmarknaden. Det är arbetarens ursprung.
Jag gillar det inte och jag hoppas det blir en ordentlig facklig strid om Anna Löfving gör verklighet av sina planer på ett bemanningsföretag och fortsätter med låglönepolitiken.
Ge tiggarna jobb. Men se för guds skull till att de får avtalsenlig lön och betalar in skatt och sociala avgifter, som man ska när man jobbar i det här landet.
Thomas Lundh
thomas@stoppafusket.se