Låga löner är inget bra recept mot arbetslöshet. Tvärtom är det en väg som är ytterst riskfylld och kan dra undan fötterna på välfärdssamhället.
Man hör det allt oftare nu. Politiker och debattörer som kräver lägre löner. Nu är låglönepolitik ett vapen mot arbetslöshet, tror man. Det kommer många flyktingar och idén verkar då vara att fler av dem får jobb om lönerna blir lägre.
Är det verkligen så? Lägre löner ger fler jobb?
När man går till statistik är det svårt att se något sådant samband.
De två diagrammen i bilden här intill är hämtade från Ekonomifakta. Den ena beskriver arbetskraftskostnader. Där ligger Norge i topp av de europeiska länderna, följt av Belgien och Danmark före Sverige. Lägst arbetskraftskostnad i EU har man i Bulgarien, Rumänien, Lettland, Litauen och så vidare.
Inte särskilt förvånande. Inte heller det faktum att många av låglöneländerna också har hög arbetslöshet. Det finns ingen relation mellan låga löner och låg arbetslöshet. Det verkar vara andra krafter som styr det.Nu ska man i ärlighetens namn säga att de debattörer som vill sänka löner är ute efter ingångslöner. Sin egen lön har jag inte sett någon som vill sänka. Det är alltid ANDRAS löner som måste bli lägre.
Nåväl, vad skulle hända om man sänker ingångslöner på bred front? Risken är förstås att det sprider sig. Att de nya låga lönerna blir standard i flera branscher. Får folk lägre lön betalar de mindre i skatt och handlar mindre grejer. Sprider sig de låga lönerna så hotar det ju nationens tillväxt och staten får in mindre pengar i skatt.
Det är farligt för ekonomin och livsfarligt för det vi brukar kalla välfärdssamhället.
Dessutom är det riktigt obehagligt, tycker jag, att det är politiker och proffsdebattörer som för fram den typen av krav. Lönerna i Sverige sätts idag på ett marknadsmässigt sätt. Två parter på en marknad som träffas, förhandlar, och sluter frivilliga avtal med varandra.
Ska då politiker blanda sig i den marknaden och tvinga parterna att riva upp avtal och införa lägre löäner för vissa. Vad liknar det? För mig liknar inte det marknadsekonomi i alla fall. Det konstiga är att det är politiker och debattörer på högerkanten som vill tvinga på Sverige detta nya låglönesystem. Politiker som annars inte brukar vara så förtjusta i statligt reglerade marknader.
Vi har redan ett låglöneproblem att kämpa emot i Sverige. På den svenska arbetsmarknaden finns nu hundratusentals gästarbetare som jobbar för bråkdelar av normala svenska löner. Dessutom smiter ofta deras arbetsgivare från svensk skatt.
Genom gästarbetarsystemet blöder Sveriges ekonomi redan idag ganska ordentligt. Många tiotals miljarder varje år i obetalda skatter tack vare det.
Gästarbetarna tillhör ofta den svarta eller grå marknaden. Ska vi då även börja skapa låglöneträsk i den vita delen av ekonomin? Var ska det sluta?
Vi kan se på ytterligare ett diagram. Det kommer här:
Välståndsligan. Mätt i BNP per capita. Ett trubbigt mått. Det är det man brukar använda. Men i alla fall. Vilka länder är det enligt det som har bäst välstånd i varlden? Hittar vi länder med låga löner där?
Såklart inte. När man tittar på de här graferna skulle man nästan kunna tro att det kan finnas ett samband mellan höga löner och högt välstånd.
Javisst.
Ett lands välstånd mäter HELA befolkningen. Så, ju högre löner generellt, desto bättre välfärdsmått. Ju fler som tjänar bra, desto bättre fart i ekonomin. Vill man öka tillväxt och skapa driv i ekonomin är det de allra fattigaste man ska se till att ge bättre villkor. En extra slant till en fattig går garanterat ut i det ekonomiska omloppet igen. Det blir till pengar som jobbar.
Lägre löner är en farlig väg att beträda. Vi riskerar att starta en vandring nedåt i välståndsligan med en sådan politik. Tvärtom borde vi sträva efter att höja lönerna ordentligt för de som tjänar sämst. Det tjänar även samhället mest på.
