På tal om kollektivavtalskravet i offentliga upphandling
EU kräver att varje land tar ansvar för sina gästarbetare. De får inte utnyttjas och de ska ha minst minimilönen. Sverige har, som land, delegerat det ansvaret till facken. De ska alltså se till att hundratusentals gästarbetare har rätt lön och rätta arbetsvillkor.
Men det är ju inte så, med delegeringen, att facken får något stöd att utföra sitt stora ansvar.
De kan inte dra ett företag som inte har kollektivavtal inför Arbetsdomstolen. De kan inte heller företräda en arbetare som inte är medlem. Så om ett utländskt företag inte betalar minimilönen i kollektivavtalet (och det är väldigt, väldigt många) eller om en utländsk arbetare tjänar en bråkdel av lönen (och de är flera tusen) – så kan man inte dra det till domstol. Tala om moment 22.
Jag tycker också att det inte är så lite fräckt att lägga över hela ansvaren på facken. Vi pratar om flera hundra tusen gästarbetare! Det blir inga extra pengar till facken för att de ska sköta icke-organiserade arbetare och icke-organiserade företag.
Det var faktiskt den förra regeringen, alltså alliansen, som delegerade ansvaren till facken i ”svenska modellens” namn.
Men nu när regeringen lägger ett förslag om att Sverige ska kräva kollektivavtal, eller kollektivavtalsliknande villkor, i offentliga upphandlingar så tänker samma personer rösta ner förslaget.
Det är inte så lite fräckt att man först lägger över ansvaren på facken att se till att gästarbetarnas löner är på rätt nivå. Då är facken minsann bra att ha. Men sen är facken och kollektivavtalet skit. Och till och med kollektivavtalsliknande villkor är skit!
Nu röstar man nej. Vilket innebär att i Sverige kan en litauer fortfarande jobba för 15 kronor i timmen, en polack för 40 kronor, en lett för 20 kronor och så vidare.
Men nu är det så att det redan finns ett krav från EU. Genom utstationeringsdirektivet. Det kräver att:
” Medlemsstaterna ska …se till att de utstationerande företagen garanterar de utstationerade arbetstagarna de arbets- och anställningsvillkor i värdlandet som är fastställda i lag eller allmängiltiga kollektivavtal på följande områden – den s.k. hårda kärnan:
- a) längsta arbetstid och kortaste vilotid,
b) minsta antal betalda semesterdagar per år,
c) minimilön…”
Sverige bryter mot utstationeringsdirektivet. Och vet ni va? Det är inte fackens fel.
Anna-Lena Norberg