Jag förstår de gästarbetare som tar chansen och hakar på ett jobb i Sverige. Även om vi tycker att lönerna de får ofta är svinaktigt låga, så får de mer i handen än vad de kan få i hemlandet. Ibland är den största delen oskattat traktamente.
Men det ingen arbetsgivare berättar för dem är att deras snabba svenska inkomst i längden kan förvandlas till en jättestor skatteskuld.
För så här är det: arbete i Sverige ska beskattas i Sverige.
Det spelar ingen roll om företaget som betalar lönen är registrerat i ett annat land. Det spelar ingen roll om du själv är skriven i ett annat land. Efter 183 dagar (6 månader) ska man skatta här. Man har samma regler i hela EU.
Alla gästarbetare som arbetar kontinuerligt i Sverige ska skatta i Sverige. Alla som jobbar periodvis också. Det är ganska vanligt för gästarbetare; att man jobbar några veckor i Sverige, åker hem några veckor, för att komma tillbaka igen och jobba i några veckor. Gör du så en gång eller ett par, kan du vara skattskyldig i ditt eget hemland. Men gör du så systematiskt. Ja, då är du skattskyldig i Sverige.
Och det är logiskt. Utan skatt faller samhället samman. Och det måste vara rätt att skatta i det land där man har sin inkomst.
Skatteverket granskar inte alla gästarbetare. Långt ifrån. De är alldeles för många. Hundratusentals till antalet. Men jag har sett en hel del sådana skattebeslut nu. Där gästarbetare i efterhand beskattas för arbete de gjort i Sverige. Deras arbetsgivare har i de fallen betalat in noll kronor i inkomstskatt för de anställda, och inte heller några arbetsgivaravgifter. Det senaste exemplet är chaufförer som arbetat för Andreassons åkeri.
Då kommer eftertaxeringen som en kalldusch. För granskningen tar tid och skattesmällen kommer flera år i efterhand, när de intjänade svenska pengarna för länge sedan är spenderade.
Men deras arbetsgivare vet det. Det vet att de bryter mot svenska skatteregler. De vet samtidigt att kontrollen är så svag och straffet så milt att det är värt att chansa.
Jag skulle vilja påstå att de svenska beställarna också vet det. Ledningarna i de stora svenska företag, kommuner, och statliga verk som beställer byggnader, reparationsarbeten, transporter, städentreprenader med mera där det ingår skattesmitande gästarbeteri, de saknar inte intelligens.
De vet.
Men de struntar i det.
Struntar i att de är hantlangare i en lång kedja av skattebrottslighet.
Thomas Lundh