Fallet med den illegale migrationsforskaren blottlägger en svaghet i den svenska staten. Inom vissa områden saknas kontrollmekanismer helt.
Idag publicerar Stoppafusket en artikel om en migrationsforskare vid Malmö universitet som kunde jobba i Sverige i över två år utan arbetstillstånd, trots att personen i fråga kommer från ett land utanför EU och omfattas av krav på arbetstilstånd för att kunna arbeta i Sverige.
Betalade skatt
Under hela tiden som forskaren arbetade utan arbetstillstånd har universitetet betalat in skatt för personen. Efersom forskaren bodde i Danmark betalade man en särskild sorts skatt, sink-skatt (25 procent av inkomsten), som utlandsboende kan välja att betala när de arbetar i Sverige.
För att kunna betala in skatt i Sverirge har forskaren haft ett så kallat samordningsnummer, som fungerar som personnummer, innan man fått ett riktigt svesnkt personnummer.
Kontrollen svag
Både arbetsgivaren och staten (i form av Skatteverket) har således haft information om att personen i fråga har börjat arbeta i Sverige. Ingenstans har någon klocka ringt om att det borde efterfrågas ett arbetstillstånd. Den anställde forskaren har förstås litat på att administrationen på universitetet har fungerat som den ska.
Typiskt Sverige
Det är lite typsikt för Sverige detta. Det finns regler, men kontrollen är inte på plats riktigt.
Nu slutade fallet med forskaren lyckligt. Arbetstillstånd utfärdades till slut i laga ordning och forskaren ser fram mot en framtid i sitt nya hemland. Men universitet får förstås skämmas. Det har mängder av utlänningar anställda och borde ha fungerande rutiner på plats.
Men fallet blottlägger en svaghet i staten Sverige. Kontrollmekaniskerna är svaga eller saknas helt och ju svagare kontroll, desto större är risken att även systemet försvagas.
Thomas Lundh
journalist
thomas@stoppafusket.se