STORMEN OCH SKOGEN
… Det hela utspelades i den småländska stormskogen. Vi hade haft två stora stormar efter varandra. Träden låg som plockepinn i skogen. Skogsarbetare rekryterades från hela Europa för att hjälpa till att röja efter stormen. Marcin fick nys om det svenska skogsjobbet genom en kompis. Han var arbetslös hemma i Polen och förstås intresserad av att börja tjäna pengar. Men någon utbildning hade han inte. Ingen vana från skogsarbete heller. Han hade fällt några enstaka träd hemmavid i Polen, det var allt. När han väl kom till Sverige fick han en chock. Han trodde att det skulle ligga ett och annat omkullblåst träd lite här och där. Men det var en närmast grotesk syn som mötte honom ute på hans nya arbetsplatser. Stora brötar med fällda träd låg på varandra, i lager på lager. Och dessa brötar var det Marcin och hans kompisars uppgift att gå in i. De moderna, fina, skogsmaskinerna som kostar miljoner stycket, de klarade inte av att gå in i stormfällorna. De kom inte åt. Skogsarbetare med motorsågar skickades in på de allra värsta ställena, för att röja först, så att maskinerna skulle kunna göra sitt. Det var minst sagt tufft för en outbildad och oerfaren man som Marcin. Och han fick en hel del smällar i början. Sprättande grenar som smällde över ansiktet. Men han lärde sig efter hand. Det är svårt att föreställa sig farligare arbete egentligen, än att ge sig in i stormfällor med motorsåg. De fällda träden ligger kilade i varandra och ofta i spänn, så de när som helst kan sprätta upp eller slå bakut. Men Marcin tyckte inte att han hade något större val. Det han hade att välja mellan var att gå arbetslös hemma i Polen eller arbeta i det jobb han hade fått tag i.
Lönen var hyfsad, med polska mått mätt. För sina 60 timmar i veckan kunde han plocka ut 20 000 kronor per månad, ungefär. Det var pengar som betraktades som skattefria av den svenska arbetsgivaren. Företaget betalade inte in några skatter eller sociala avgifter eller arbetsförsäkringar.
Hur var det med arbetskläder?
– Vi fick ju ut det av arbetsgivaren, men det gjordes avdrag på lönen för det. Likadant med sågkedjor och sådant som behövdes i jobbet. Det gjordes alltid avdrag för sånt, berättar Marcin.
Jag träffar honom i hans lägenhet. Han bor i en småländsk småstad och har ett nytt jobb. Det börjar se ljusare ut för honom.
– Jag är glad att jag har ett jobb, med tanke på den arbetslöshet som finns.
Men när han ser tillbaka på hur han blev behandlad under tiden som skogsarbetare är domen en annan.
– Jag trodde det bara var i Polen det fanns sådana fifflare, men de finns tydligen överallt.
När Marcin först tog jobbet trodde han att det var en vanlig anställning. Men istället blev han och hans jobbarkompisar uppmanade att starta egna firmor i Polen. Det skulle bli enklare då, påstods det. Några svenska personnummer skulle inte behövas, menade man och det försäkringsbevis de hade med sig och som berättigar en EU-medborgare sjukvård i ett annat EU-land, det var för turister och gällde bara i tre månader.
Detta upplägg är mycket vanligt när det gäller polska skogsarbetare som jobbar i Sverige. Men naturligtvis är det helt regelvidrigt. Den svenske arbetsgivaren betraktar sina anställda som egna företagare, med firmor i hemlandet och betalar därför varken skatt, sociala avgifter eller försäkringar för dem i Sverige. Marcin jobbade som polsk “egenföretagare” åt det svenskägda företaget Ekna Polska, som i sin tur var underleverantör till det svenskregistrerade företaget Ekna Skogsvård AB, som ytterligare i sin tur hade kontrakt med Södra skogsägarna, om att hugga i stormskogen. Marcin jobbade på det sättet i över ett år.
Det var fram på vårkanten olyckan hände. Men kylan dröjde kvar och det låg snöfläckar kvar här och var. Marcin och hans kompis jobbade ensamma den dagen. Annars kunde det vara en skogsmaskin i närheten också, när de jobbade. Men inte den här dagen. De hade kommit ifrån varandra och jobbade på olika håll i skogen. Med motorsågarna på högvarv och hörselkåporna på huvudet hör man inte om någon skriker ett par hundra meter bort i skogen. Trädet som Marcin fällde slog bakut i fallet och fick en bakåtstöt. Marcin trillade, fick trädet över sig och där låg han sedan fastklämd. Och ingen hörde hans rop. Han låg i femton minuter så, innan kompisen fattade oro och letade upp honom. Där var de två polska skogsarbetarna mitt i skogen. De visste inte var de var. De kunde inte svenska. De hade bara blivit utkörda och avsläppta. De kunde inte namnen på byarna runt omkring och kunde inte ringa SOS. Istället ringde de sin arbetsledare. Marcin berättar att arbetsledaren var full när han kom. Han var också polack och kunde inte heller någon svenska och det var svårt för dem att kommunicera med larmcentralen. Det tog ett par timmar från det att olyckan skedde, till det att ambulansen dök upp.
