Dyra advokater för Andreassons

Egentligen borde ägarna till Andreassons åkeri bli föremål för ett åtal om skattebedrägeri. Det är min åsikt. För vad de har gjort är att noggrant planera och genomföra en illvillig aktion mot det svenska skattesystemet.

Men det kommer inte att ske. Skatteverket har beslutat om skattetillägg för Andreassons. I EU betraktas det som ett straff. Och man kan inte straffas två gånger för samma förseelse. Så något allmänt åtal blir det inte. Jag får nöja mig med glädjen i att konstatera att de 750 000 som Andreassons påstår sig ha pungat ut för advokater, de får företaget till största delen betala ur egen ficka.
I torsdags kom domarna i målen mot de båda bolagen som ägs av familjen Andreasson i Veddige (klicka här om du vill läsa texten jag skrev om den nyheten). Domarna innebär att Andreassons förlorar i allt väsentligt. Lite småjusteringar är det. Men budskapet från Kammarrätten är glasklar: det är inte tillåtet att låtsas att ens anställda helt plötsligt är egenföretagare, som ska betala skatt i andra länder. Är de fullt sysselsatta med att jobba för ett och samma företag så ska de betraktas som anställda. Det ska betalas arbetsgivaravgifter och dras inkomstskatter för dem. I Sverige, om det är här de jobbar. De som jobbar i Polen ska skatta i Polen. De som jobbar i Sverige ska skatta här.
Det är enkla regler. Vem som helst borde kunna förstå dem.
Men Andreassons ville inte förstå.
Det värsta är egentligen inte bedrägeriet mot staten. Det är att företaget fått alla sina chaufförer att tro att upplägget är helt okej. Som resultat har chaufförerna fått svårartade privata skattesmällar. För om inte arbetsgivaren drar skatten, då är den anställde skyldig att göra det själv.
Det är Andreassons åkeri som själva har drivit dessa rättegångar. Det är de som har överklagat Skatteverkets beslut och fått först domar emot sig i Förvaltningsrätten, överklagat igen och nu fått stryk även i Kammarrätten. Bolagets företrädare har tidigare sagt i intervjuer att de tänker driva fallet ända till EU-domstolen, om det behövs, för de betraktar de svenska domarna som ”brott mot den fria rörligheten”.
Det kommer de inte ha mycket för, tror inte jag. Den fria rörligheten har ingenting med detta att göra. Det är ett nationellt skattemål. EU-domstolen har viktigare saker att pyssla med.
Men företaget har i alla fall anlitat en flashig advokat, med kontor i Gibraltar, för att driva deras sak.
Och det är inte gratis. Andreassons har sammanlagt begärt 750 000 kronor i ersättning för rättegångskostnader. Rätten har erkänt 45 000. Drygt 700 000 får alltså företaget betala själv.
Och det är bra att det kostar. För det sänder signaler. Andreassons är inte precis ensamma om detta skatteupplägg. Man kan ju hoppas domarna innebör att Skatteverket lyckas ta död på i alla fall denna fuskmetod. Det finns flera metoder att fuska, förstås. Men går det att ta död på en, går ett att döda flera.

6 juni 2015
Thomas Lundh
journalist och författare
thomas@stoppafusket.se